2023 Asaph
Utseende
2023 Asaph | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Indiana Asteroid Program |
Upptäcktsplats | Goethe Link Observatory |
Upptäcktsdatum | 16 september 1952 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (2023) Asaph |
Alternativnamn | 1952 SA[1] |
Uppkallad efter | Asaph Hall[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,681 AU |
Perihelium | 2,075 AU |
Halv storaxel | 2,878 AU |
Excentricitet | 0,2790059 |
Siderisk omloppstid | 4,88 år |
Medelomloppshastighet | 17,56 km/s |
Medelanomali | 62,13° |
Inklination | 22,34° |
Longitud för uppstigande nod | 3,051° |
Periheliumargument | 357,4° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 19,6 km |
Synodisk rotationsperiod | 3,8 h |
Albedo | 0,096 |
Absolut magnitud (H) | 11,81[3] |
2023 Asaph eller 1952 SA[1] är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes 16 september 1952 av Indiana Asteroid Program vid Indiana University Bloomington med Goethe Link Observatory. Asteroiden har fått sitt namn efter den amerikanske astronomen Asaph Hall.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 19 kilometer.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser – 2023 Asaph” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2023. Läst 20 januari 2018.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2023) Asaph. Springer Berlin Heidelberg. sid. 164. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2024. Läst 3 december 2021
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|